Om inte alla minns det så var jag en kort tid ordförande i lokalföreningen (en så kallad krets) för Centerpartiet i Åstorp.
Relativt snabbt insåg jag att man på lokal nivå inte bedrev någon aktiv borgerlig politik, trots att det var den uttalade linjen från central nivå. Själv hade jag tidigare valt att gå med i Centerpartiet i Norrköping, främst på grund av deras småföretagarpolitik, som jag tyckte saknades hos övriga etablerade partier. Där fanns också personer med en, likt min, starkt libertariansk övertygelse.
Samarbetet med Socialdemokraterna Åstorp och Vänsterpartiet Åstorp, som pågått under lång tid, hade dock förstört det som en gång var ett borgerligt parti. Makt hade blivit viktigare än ideologi och liberala principer. Vänskapsband till Socialdemokraterna och chefer inom förvaltningen och de kommunala bolagen värderades högre än vad som var rätt och fel. Politiska beslut och prioriteringar smögs igenom under radarn genom att man helt enkelt kom överens med ”kompisarna” bland förvaltningscheferna, något man som ordförande förväntades bli vän med. På det sättet kunde olika utgifter smygas in i befintliga budgetar, givetvis på bekostnad av annat.
Bland de aktiva förtroendevalda fanns tyvärr inte många med känsla för att driva borgerlig politik. Man gjorde som den förre ordföranden sa, man följde ”sunt förnuft”. I detta fall innebar det ”sunda förnuftet” att göra som Centerpartiets kretsordförande och Socialdemokraternas kommunstyrelseordförande sa: att bedriva socialdemokratisk politik och till varje pris försöka hålla sig kvar vid makten.
”Sunt förnuft” är ju helt beroende av vem man frågar och är inom politiken givetvis partiberoende. ”Sunt förnuft” hos Socialdemokraterna skiljer sig till exempel från ”sunt förnuft” hos Moderaterna.
Ett av uppdragen som ordförande är att utöva ledarskap, samordna styrelsearbetet och vara vägledande för det lokala politiska arbetet. I detta fall att driva Centerpartiets borgerliga politik och bland annat värna jordbruksmark. Det hade Centerpartiet i Åstorp helt kapitulerat ifrån. Som ordförande ska man också bidra till att skapa starka och trygga förtroendevalda som kan fatta kloka beslut baserade både på fakta och ideologisk övertygelse.
Det blev mitt jobb att försöka återuppliva detta när jag valdes till kretsordförande. Böcker beställdes, utbildningar planerades, och i nyhetsbrevet betonades hur viktigt det var att hitta tillbaka till den borgerliga politiken, att värna jordbruksmark och våga bedriva en egen politik som inte baserades på socialdemokratiskt ”sunt förnuft”.
Snabbt blev det panik i de socialdemokratiska leden, och även bland de S-märkta C-företrädarna, som såg sin maktställning utmanas av borgerlig liberal politik.
Jag var givetvis medveten om risken jag tog som kretsordförande, men något behövde göras, och det behövde göras snabbt innan valet 2022 (jag valdes i början av det året). Min tanke var: antingen åker jag ut snabbt som tusan, eller så hinner jag väcka liv i de borgerliga krafterna, snabbt som tusan.
Det blev det förstnämnda. Inom en och en halv månad började S och C agera. Det följde smutskastning, försök till karaktärsmord och utfrysning från gemensamma möten.
Jag misströstade inte. Redan tidigare hade jag börjat tvivla på mitt engagemang i Centerpartiet. Partiet hade rört sig för långt åt vänster i många frågor. Jag hade aldrig varit en förespråkare för att stänga ute SD, och på lokal nivå bedrev man egentligen bara socialdemokratisk politik.
Min sista ansträngning var att se om det gick att återfå en borgerlig politik genom ordförandeskapet. Skulle det inte gå, tänkte jag ansöka om medlemskap i Medborgerlig Samling, (MED) då jag fått upp ögonen för deras frihetliga politik, bland annat deras småföretagarlinje.
När Centerpartiet Åstorp beslutade om ny ordförande (efter att jag själv tagit initiativ till en sådan omröstning) var mitt val tydligt: jag gick med i Medborgerlig Samling Åstorp.
Kvar stod Centerpartiet Åstorp med sin gamla ordförande som pekade ut en ny ordförande, som sedan ersattes av ännu en ny. Under de senaste fyra åren har ordförandeskapet växlat flera gånger. Två personer upplevde jag ändå hade en politiskt borgerlig framåtanda: Annica Vink och Murat Özbalci, båda invalda i kommunfullmäktige. Efter valet 2022, när S, C och V tappade makten i Åstorps kommun (tack och lov), hamnade C i opposition.
Där och då började det långsamt tyda på att partiet var på väg att hitta tillbaka till någon form av borgerlig politik. Både Annica och Murat började ta ton i debatten.
Men för en tid sedan avsade sig Annica sina politiska uppdrag. Och nu har även Murat lämnat in sin avsägelse av samtliga politiska uppdrag i kommunen.
Vad blir det nu av Centerpartiet Åstorp? Kommer de lantbrukare som envist hållit sig kvar i partiet vakna till liv och ta taktpinnen? Kommer de nuvarande förtroendevalda, med viss politisk erfarenhet men låg synlighet, kunna rädda situationen?
Centerpartiet Åstorp har i mina ögon reducerats till en social klubb som främst anordnar matrundor, kvinnofrukostar och företagsbesök, men som inte driver någon politik.
Risken är att den borgerliga politiken kommer att få stryk i nästa val. Moderaterna i Åstorp har minimalt med representanter till kommunvalet 2026. Sverigedemokraterna Åstorp har svårt att få ihop sin lista för 2026. Liberalerna Åstorp har tappat en av sina främsta företrädare på grund av flytt. Och ett borgerligt C Åstorp, ja, det vet vi knappt om det ens existerar. Kristdemokraterna i Åstorp tycks ha tagit sig vatten över huvudet i sitt nuvarande samarbete med SD och M.
Risken är att, även om de borgerliga partierna tillsammans med SD skulle få flest röster i Åstorp i valet 2026, så kan det snabbt bli tomma stolar i kommunfullmäktige. Redan i dag lider SD Åstorp brist på personer som kan ersätta avhoppare.
Socialdemokraterna Åstorps strategi just nu är att låta SD, M och KD (styret) genomföra deras politik, samtidigt som man sitter tyst och låter styret ta en massa politiska smällar. Aldrig har jag sett en så tyst opposition, som ofta röstar för styrets förslag, som Socialdemokraterna i Åstorp gör just nu. S Åstorp applåderar glatt när styret genomför S-politik, och S hoppas på att vinna nästa kommunalval, inte baserat på att bedriva bättre politik, utan på att låta nuvarande styre ta smällen för att de genomför dålig S-politik.
Detta skulle kunna leda till att S styr Åstorp i minoritet. De har ju en nästintill outsinlig källa av namn till sin kommunfullmäktigelista genom facket och olika föreningar. Även om de får färre mandat kan de ha fler personer på plats när de borgerliga partierna och SD sitter med tomma stolar.
Kanske får vi, gudarna förbjude, efter valet 2026 se ett styre bestående av S + M. De driver just nu trots allt i stora delar samma usla politik på lokal nivå, där makt är viktigare än kvalitet.
Min förhoppning är givetvis att Medborgerlig Samling (MED) får tillräckligt många röster för att rädda den borgerliga politiken. Jag hoppas även att personer inom de olika borgerliga partierna vaknar till liv och tar över. För både inom KD Åstorp, M Åstorp och SD Åstorp finns det kloka politiker, men de tystas av sina nuvarande ledningsgrupper. Att MED får rollen som vågmästare är också ett tänkbart scenario, även om det är svårt att vågmästra när SD, S och M i praktiken driver samma politik.
Vad tror du kommer att hända?
