Jag har nu tagit fram tre kartor som visar hur tillgängligheten till Åstorps station ser ut i dag, och hur den förändras i ett analyserat framtidsläge med en eventuellt ny gångbro.
Detta är en fortsättning på den tidigare analysen om tidsvinster, men fokus här ligger på vilka delar av Åstorp som faktiskt berörs, beroende på avstånd till stationen.
Kartorna är uppdelade i tre intervall:
• 0–600 meter
Kort gångavstånd. Områden där stationen kan nås till fots på kortast tid och med minst ansträngning.
• 600–1 000 meter
Medellångt gångavstånd. Områden där stationen fortfarande kan nås till fots, men där gångtiden är längre än i de mest stationsnära delarna.
• 1 000–2 000 meter
Längre avstånd. Här är gång till stationen möjlig men tar längre tid, och tillgängligheten bygger i praktiken ofta på cykel eller annan kompletterande resa.
I varje karta redovisas:
– nuläge, baserat på dagens gång och cykelnät
– analyserat framtidsläge, där en ny gångbro ingår
Skillnaden mellan dessa visar var tillgängligheten förändras och var den inte gör det.
Analysen utgår från vedertagna begrepp och etablerade bedömningar av acceptabla avstånd till kollektivtrafik, så som de används i planering och trafikstudier. Bland referensramarna finns exempelvis Boverket, Trafikverket, regional planeringspraxis i Skåne samt forskning om gång och cykelavstånd till stationer.
Det som däremot saknas, och som jag efterfrågar, är en samlad och tydlig nyttoanalys från kommunen. En analys som på ett strukturerat sätt svarar på frågor som:
– Hur stor är nyttan?
– Vem tar del av nyttan?
– Hur många berörs faktiskt?
Detta är centrala frågor eftersom alla skattebetalare i Åstorps kommun, även boende i andra delar av kommunen än Åstorp, är med och finansierar investeringen.
Frågan i analysen handlar inte om huruvida en tidsvinst finns eller inte, det är i sig självklart. Den relevanta frågan är i stället om den tidsvinst som uppstår för en begränsad grupp står i rimlig proportion till att lägga omkring 100 miljoner kronor på en gångbro, pengar som alternativt hade kunnat användas till andra centrala kommunala uppgifter som skola, vård och omsorg.
Det är också viktigt att konstatera att påståenden om att gångbron skulle vara en förutsättning för att kunna bebygga Björnekulla Ås saknar faktisk grund. Utbyggnad av området är möjlig även utan gångbro, vilket innebär att hela denna kostnad i praktiken hade kunnat undvikas och resurser i stället riktas till annan kommunal verksamhet.
I stället innebär investeringen att kommunen under många år framåt binder upp sig i höga årliga kostnader för avbetalningar och räntor, med konsekvenser för det samlade ekonomiska utrymmet.
Utifrån denna analys är min bedömning, sett ur ett kommunalt helhetsperspektiv, att den samlade nyttan är begränsad.
Alla analyser bygger på öppna och offentligt tillgängliga data, vilket innebär att det finns goda möjligheter för den som vill att själv ta fram motsvarande underlag och göra egna analyser.
Frågor om metod, antaganden eller datakällor är välkomna.
